Har du någonsin känt att du äntligen öppnat upp dig för någon, totalt orädd för att bli sviken igen? Att era olikheter först inte är några som helst problem och att det är de där små likheterna som gör allt speciellt och gemensamt. Att du verkar etsa fast minnen i huvudet, medan det för den andra nu helt plötsligt blev till ett tidsfördriv och tränger bort dessa minnen. Hur du gör något för personen och verkligen försöker in i det sista, men sen känner hur personen bara kan vända ryggen och gå. Kör på etik, moral och realistiska beslut utan känslor och glömmer allt som någonsin funnits.

that's excactly what you did.