Det händer att jag tänker på dig, ganska ofta nuförtiden faktiskt. Det känns konstigt och overkligt men samtidigt är det inga fina tankar jag tänker. Vi är inte vänner nu, vi är ingenting. Because friends don't do that. Jag tänker att du är dum
i huvudet. Dum i huvudet som skyllde allting på mig när du bara hade dig själv att skylla. Förlåt om jag skriver det här, men har inte fått skriva av mig och jag är i behov av det nu. Jag har iallafall gått vidare i mitt liv hur bra som helst utan dig. :)