Har gått runt i samma cirkel så länge att jag har grävt en grop i marken. Svårt att ta sig upp, ja det är det
alltid. Har tänkt på tusen tankar idag om oss människor o vad som gör oss till de vi är. I de flesta fallen finns
förklaringar till varför folk är på ett visst sätt. Kaxig o tuff som hänger ihop med bakgrund , typ growing up
in world war 3? Tystlåten som alltid blivit trampad på tårna av andra..? Ibland blir jag bara arg på att andra
människor har så stort inflytande på våra liv och HUR vi ska leva.. Folk skapar problem runt omkring en som 
får en att må skit utan att ens förtjäna det. That's where i'm standing right now. Det finns folk som inte vet
vad stora problem är, men så har jag upptäckt att jag heller inte kan skriva. De har ju helt enkelt inte varit
med om hemska saker och kan därför inte relatera till den djupa smärta som finns där ute någonstans. Därför
är det (som inte är så hemskt) otroligt hemskt för dem, för det är ju faktiskt den största smärta de någonsin
känt. Antar att det är därför jag känner mig så ensam. En massa crap har kommit en efter en sedan jag fyllde
15.. Och nu är mitt liv återigen knas. Ena stunden tänker jag inte på det alls, andra stunden flippar jag totalt.
Ångest-panik-idioti. Även om jag inte pratar om hur jag mår till folk så betyder inte det att jag inte vill prata.
Det värsta med att jag mår dåligt just nu är nog att jag alltid är en som vill ta vara på dagen, förutom just nu
då. Igår la jag mig i sängen kl 19.30 och tog mig inte ur den förrän kl 9.30 idag. That's some depression man..

why can't you just hold me?